Direktlänk till inlägg 30 augusti 2015
för första gången har jag lämnat båda barna över natten hos sin farmor. De har gick bra igår kväll och dom skulle vara där tills två kanske. Kl 5 fick jag ETT sms som säger att min son är sjuk. Jag vaknade inte. Kl.7 vaknar jag,ser smset och försöker förtvivlat komma på en lösning på hur fasiken jag snabbast möjligt kan va där. Att bli körduglig. Att kunna komma till bilen som är på annan ort. Att lösa allt. Igår var ett undantag som helt uppenbart inte ska upprepas. För farmorn ringde pappan som hämtade. Men pratar knappt med mig nu. Jag har den där gnagande känslan av att detta formas i detta nu till ytterligare en kniv som ska sättas i ryggen när bästa tillfälle ges. Men som jag sa,en känsla.
Suck. Ska jag alltid behöva ha full koll och stridsbar rustning för att få va säker på att inte få tillbaka allt som en jäkla bomerang i slutändan? Hmm
Fick frågan om jag bara var så här negativ hela tiden. Nej. Detta är ett andningshål för hur jag känner och tänker. Utåt sett så syns de oftast inte. Dom som står mig nära vet om det,men pratar nog inte så mycket om det med dom heller alltid. Det är ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
||||||||
3 |
4 |
5 |
6 |
7 |
8 |
9 |
|||
10 |
11 |
12 |
13 |
14 |
15 |
16 |
|||
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
22 |
23 | |||
24 | 25 | 26 |
27 | 28 |
29 | 30 | |||
31 |
|||||||||
|