Det är inte alltid när man är så käck och trevlig,så där smittande entuiastisk och glad utåt,som det är likadant inåt. Ibland är det då det är som mest jobbigt. När man gör sig en Sköld. När man gör sig extra snygg,går ut fast man inte riktigt vill... För att man inte vågar vara ensam. Man är rädd att ta av masken man gjort,rädd för att hantera det som finns under. Man är rädd för hopplösheten,tankarna och labyrinten av känslor som drar än längre och längre in i något okänt.
Jag försöker vara stark,stå rakt,acceptera och klara av när världen gång på gång rasar runt mig. Jag vet inte vilket som känns säkrast,att världen runt mig rasar och jag inte kan göra ett skit... Eller att jag rasar och allt damm som rörs upp gör att jag inte ser omvärlden. När är min grund att stå på tillräckligt stark? När är jag tillräckligt robust att kunna klara av att bygga på detta med tillit tro respekt och kärlek? Jag vill gärna tro att de någon gång ska gå... Jag trodde en gång att jag hade det inom räckhåll,om jag bara hade tilltro och tålamod. Nu är jag inte ens säker på vad det är och om det alls finns. Hur gör andra?? Jag förstår inte. Så jag fortsätter. Någon gång kanske jag når så högt att jag ser över alla hinder... Men hur hårt faller jag då,om jag faller? Kan jag resa mig igen då? För upp ska jag,om de så blir min undergång... Jag ska bara överleva först.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Känns som jag har en inre stress som vill ut. Vill göra saker men kan knappt få mig själv å göra de enklaste saker. Har som en energi klump inne i som vill ut och en längtan att hitta på saker. Röra på mig. Hitta på kul saker. Och samtidigt har jag k...

Jag har länge kämpat med att hitta vem jag är och vad jag mår bäst att vara som. Mina ståndpunkter som jag kan stå för och en vardag som funkar. Ett liv som jag känner att jag kan leva med och må bra av. Trots upp och nedgångar. När detta äntligen b...

Jag trodde mitt hjärta var dött. Borta. Förstenat för alltid. Hur kan en människa som man inte ens träffat bli så viktig? Hur kan man bli alldeles varm i kroppen av att se att man fått ett missat samtal eller ett litet sms? Att denne någon tänker på ...

Fick frågan om jag bara var så här negativ hela tiden. Nej. Detta är ett andningshål för hur jag känner och tänker. Utåt sett så syns de oftast inte. Dom som står mig nära vet om det,men pratar nog inte så mycket om det med dom heller alltid. Det är ...

Bästa sättet att försöka ta sig upp ur detta mörker är hårdträning och målmedvetenhet. Nu har jag siktat mot stjärnorna,så jag lär väl hamna runt trädtopparna som vanligt,men de e fan så mycket bättre än långt ner i avgrunden. Idag njuter jag av smär...