Direktlänk till inlägg 14 september 2015
mitt i allt jobbigt å all hopplöshet så börjar ett jävlarannamma brinna i mig. Ett "nu jävlar SKA jag visa alla att jag är mer än den där som har fake-leende,undviker att prata om hur man mår och bara kör på tills man målat in sig i ett hörn och rasar. Nä,nu ska jag visa att jag fan i mig kan resa mig,om jag så ska tuppa av på vägen. Jag tänker inte va nere i avgrunden å gyttja runt längre! Nu jävlar SKA jag upp å jag ska bli starkare,bättre och envisare än någonsin. Och jag ska köra fullt ut på alla sylindrar! Äta bra,träna bra,ta alla jobb jag kan få tag i,även alla ströjobb även fast de ger mig magsår av ovisshet. De jag inte kan,kan jag lära mig och nu jävlar är jag förbannad på detta! De finns ingen fel väg,dom tar bara oöika lång tid och man lär dig olika saker med vägarna av olika anledning. Man har ju olika destinationer i livet. Om allt gick som man ville alltid skulle man missa många underbara saker och personer på vägen som man då inte visste om. Så jag kör på den vägen dit de bär mig. GO ON!
Fick frågan om jag bara var så här negativ hela tiden. Nej. Detta är ett andningshål för hur jag känner och tänker. Utåt sett så syns de oftast inte. Dom som står mig nära vet om det,men pratar nog inte så mycket om det med dom heller alltid. Det är ...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 |
4 |
5 |
6 | ||||
7 |
8 |
9 |
10 | 11 |
12 | 13 |
|||
14 | 15 | 16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
|||
21 | 22 |
23 | 24 |
25 | 26 |
27 | |||
28 |
29 |
30 |
|||||||
|